Det sa bara klick, igen....

Redan som liten visste jag att JAG SKA HA det jag SKA HA. Och dessa SKA jag verkligen HA!

Fan vad jag längtar till att få

cykla till Bergsbyn och köpa mjukglass
ligga på stranden tillsammans med tjejerna
känna dofen av cigarettrök
grillat kött och pommes serverat till middag
bära fina sommarklänningar och snygga skor
samlas hela släkten hemma hos mormor och morfar
solblekt hår
ta långa bilturer sena sommarkvällar
känna doften av nytt, grönt gräs
springa många rundor på vitberget
se glada grannar duka i ordning för främmande
simma ut till flotten i Finnträsk
dricka en iskall cider en ljummen sommarkväll
lyssna på bra sommarmusik
träffa människor man inte träffat på evigheter
se resultat från all solning
höra alla barn som är ute på gatan och leker
känna lukten från en gatusopare (vad heter det egentligen?)
äta en surströmmingsmacka, och bli så där galet mätt efteråt
åka på en bilsemester genom Sverige
svettas ihjäl
små, och nästan osynliga, fräknar på näsan
köpa biljetter till stadsfesten
åka båt tillsammans med Freud och Jesper
myggbett (ska jag ångra mig nu?)
känna mig fri
åka till Harrbäckssand
ta fina kort
festa tillsammans med världens bästa människor
vakna upp bakis dagen efteråt (ska jag ångra mig igen?)
gå långa skogsrundor med Carlos
äta vattenmelon ute på altan
spela kubb
äta skitgod pasta på Lanternan
höra alla fåglar
såndär jävulsk fotsvett av mina gladiatorsandaler

Sex år senare...

Lite kul ändå. (Och ja, jag vet att jag ser typ likadan ut.)

Snart får jag finbesök...

Tandläkarväder

"Haherrm..", låter det från den äldre mannen som sitter sex stolar ifrån mig. Det hinner nog inte gå mer än fem sekunder innan han sätter igång igen, denna gången tar han i både hårdare och längre, "haaheeerrrrm". Han kanske är sjuk, tänker jag.

Jag kollar mig runt i rummet och finner ett ställ med några tidningar. Jag hinner tänka tanken att jag ska ta mig en, men hejdar mig då blicken möter Hemmets journal och Damernas värld. Förresten så hinner jag inte möta fler tidningar med blicken innan en medelålders kvinna ropar "Jonna Lundquist".

Jag sätter mig ner i den kanske mest hatade stolen som finns, tandläkarstolen. Själv finner jag den rätt bekväm. Till höger om mig sitter mannen som alldels strax ska in och gräva i min mun. Han har inget munskydd, undra varför? Han kanske inte bryr sig om han råkar spotta ut ett sesamfrö från hans frukostmacka rätt i mitt ansikte? Är det därför de har munskydd? Eller är det för att en del patienter har så fruktansvärt vidrig andedräkt? I sådana fall kan jag ju känna mig lugn, jag ser alltså inte ut som en patient med dålig andedräkt.

Han vänder sig om och börjar fråga hur det har gått med mina tänder. Jag känner hur jag blossar upp, tveksamt svarar jag "njaaa..det har ju som ilat lite i en tand" (MINST en tand, tänker jag). Han sätter igång och gräver, hummar och höjer på sina ögonbryn. Jag känner hur jag blöder från tandköttet på mer än ett ställe.

Stolen som från början kändes bekväm, får mig att vilja springa ut från rummet, bort från tandläkaren och raka vägen hem. Jag har inte råd med några jävla tio tusen, tänker jag. Men jag hinner knappt tänka tanken klar innan mannen säger "jadu, här finns inga hål, men där emot många början till hål. Om du börjar med floursköljning och tandtråd så kan jag gå med på att ge dig abonnemang 4, det vill säga 1600 kronor/år". OM jag kan börja med flourskölning och tandtråd för att spara 5400 kronor, OM? Självklart.


Jag orkar inte skriva mer, men ni förstår nog. Jag hade räknat på att hela kalaset skulle landa på minst 7000 kronor, nu är jag istället 5400 kronor rikare. Yippie!!!

Nu ska jag göra något av den här tisdagen. Pyss från en väldigt glad och hålfri Jonna!

En blandning av salighet och villervalla

Jag har så svårt för kaos där jag så lätt tappar bort mig själv.

Lördag/söndag i bilder